MCHK Mälardalsrallyt 08 Reportage rally.

Till årets Mälardalsrally var det föranmält att det skulle bli regn. Då Surahammar låg precis på gränslinjen mellan lågtrycken skulle vi eventuellt klara oss med regnfritt den första rallyrundan. Så blev det också. Förberedelserna för start gick alltså bra. Här är några torra deltagaren parkerade i parken före start. Men först skulle man gå till Bosse Wahlberg och hämta sitt startkuvert. En bild på några kändisar som väl kan tänkas diskutera vädret. Sten Axelsson, våran materialförvaltare Rolf Ellström samt Karl-Axel Axhag. Sten Axelssons Humber 350 från 1926 i helt orenoverat tillstånd är underbar att titta på. Under ett träd har Kurt Karlsson från Västerås placerat sin Rex 98 cc från 1939. Såldes med 2 avgasportar. Leif Berg från Hallstahammars Moppers med Monark Trapper 1966. Nu har jag kommit till Erling Carlsson från Örby med Motosacoche 1925. Det är en cykel med en fantasisk, en hörsägnen, historia. Köptes ny av förste ägaren som inte tyckte den gick bra. Han blev förbittrad och murade in den i förstutrappan. Brukar vara tomrum under sådana förr i tiden. Hittades för några år sedan och renoverades av Erling. Nu var det dags för rallyledaren Gert att hålla ett av sina kortare tal. Det är roligt med dessa förarinformationer då alla står andäktigt och lyssnar. Av ålder fick dessa män lära sig att så skall det vara. Fagerström brukar dock bättra på talet med en längre utredning. Han är dessutom lite längre och stadigare och behöver ej stå på en stol. Han berättade att på ett rally tidigare (ej i Sura) hade polisen tagit en moppe som körde i 70 km/tim. Den fick ledas hem. Dock kunde han också berätta att man hade tittat på en moppe som gick betydligt snabbare. Det visade sig att den hade lustgas i verktygsväskan. Dom håller dock inte så länge.
Nu var det ju inte så för 23 Torgny Johansson från Sura med Crescent 1961. På vägen efter andra kontrollen träffade Evald och jag på ett gäng från Hallsta. Här hade avgasröret glidit av i sin koppling. Det tog en stund att få dit det igen då hållaren var mycket varm. Senare efter en längre bit utefter 66:an rullade vi in för matuppehållet strax före 11.00. Nu visade det sig att Cartingfirman som skulle leverera den färdiga maten hade missat på tiden och dessutom svårt att hitta till museet. Jo jag tackar jag. Om inte mat finns kan det bli revolution. Nåja, våra tjejer hade som vanligt smörgåsar att bistå med.
Sedan var det fritt att åka ut på runda nr 2. Den gick söder ut mot Hallstahammar, men svängde av mot Riset halvvägs. Så småningom blev det dags för kontroll igen. Regnet hade nu tilltagit alltsedan starten. De som hade regnkläder var nöjda och belåtna, men för de som skulle in i skogen blev det lite jobbigare. Vid kontroll 6 hade en boende ordnat en liten utställning med sina "Grållar" och en bärningsbil som var under renovering. Om Grålle skall man veta att egentligen var det en Ford som gjordes under kriget och var försedd med Fergusons hydraulikpatent. Efter WWII kom Ford inte överens och den efterföljande rättegången vann Ferguson och fick en icke föraktlig summa pengar. Med färgen var det så att efter kriget hade man så mycket färg kvar att det bestämdes att den skulle vara grå i fortsättningen.
Den sista kontrollen var sedan i parken utanför kontoret. Här skulle man som sista uppgift svara på när Triumph Bonneville T120 kom. 1959, det visste ju alla Triumphägare. Sedan gällde att glida in i museum parken, lasta och göra i ordning för hemfärden efter prisutdelning. Det brukar ju ta lite tid innan den blir av. Under tiden fick man sörja för sina genomblöta kläder, byta till något torrt, om man hade med. Sten Axelsson som bor i Sura kunde ju åka hem och byta med sin Humber. Som sann MC-vän kom han tillbaka med sin Humber. Alla stannar dock troget kvar då priserna alltid är värdefulla, även om man ligger bland de sista. Många priser var skänkta av Biltema som börjat sälja delar till motorcyklar. Insamling av priser har alltid alltid Ulf Sahlin haft hand om. I år är det den 19:de gången som han gör det. Han har indirekt lovat att 20 skall han klara.
Under tiden sitter tjejerna som är noggranna och snabba av sig och räknar ut resultatet.
Gerts och Fagerströms huvuduppgift är att dela ut priserna och det görs i den ordning lapparna ligger. Här är, den tills resultatlistan kommer ut i skrift, tills vidare okände segraren och även de sista pristagarna skall få vara med på en bild. Sedan tackar en deltagare för det fina arrangemanget trots regnet och den halvtimmes försenade maten och så fick alla funktionärer och deltagare en varm applåd.
Tack för i år.

Forsta sidan

Om klubben