Alla marknader börjar med att en mängd skyltar skall tillverkas. Den viktigaste är parkeringen för veteranmc. Klubbens hjärta. Här Leif Bergerin i en arrangerad bild framför Bröderna Sluts gamla traktor.
Alla måste veta var dessa skyltar skall sitta. Om det råder alltid olika meningar som kan resultera i längre diskussioner. Sten Axelsson vilja är den sista för oss som hjälper till på marknadsområdet. Lövgren står fortfarande och undrar.
I år kom regnet på lördagen under förberedelserna. De som inte hade regnskydd blev garanterat blöta. Fotografen som på lördagen vaktade inträdet till museet drog sig stilla tillbaka för att kunna ta lite mer torra bilder. Dock skall sägas att regnet upphörde framåt kvällen. Det blev lång kö till museets toaletter då man ej öppnade marknadstoaletterna förrän kl. 17.
Inne i museet kunde man besöka köket där bröd började lagras för rusningen under söndagen. Här var det lugnt men vänta bara.....
Kl 12 var det bestämt att man skulle börja släppa in säljarna. Det hade samlats ett 20-tal på veteranbilparkeringen. Viss rusning uppstod då man ju alltid vill ha, i sina ögen en speciell plats. Dock hade man bestämt att platser delades ut i ordning. Sk krims-krams till höger och del som hör till hobbyn till vänster. För att komma på platser till vänster måste utbudet hobbydelar vara min 75%.
Att vara säljare är ett hårt liv. Många åker runt under sommaren ungefär som alla andra åker på semester. Möjligen kan man få sitt resande betalt av det man säljer. Det kan dock bli fuktigt i bilen då det regnar. Oredan i bussen står i rakt nedstigande led till antalet marknader man besökt.
I år var det bestämt att vi skulle försöka bli av med alla Jawa mc-delar som legat i källaren under många år. Gert Rask var föreståndare för den avdelningen. Det som såldes bäst var kedjor och slangbrytare. Säkert fick han bära tillbaka en del prylar som fasta nycklar och sittdynar av tvivelaktig karaktär.
Stig, Panko, kom med 2 MC till salu som han haft länge. En BSA och en Matchless. Båda i utomordentligt skick.
Barnens ögon tindrar mest. Här har pappa stannat vid några hobby motorer. Över grabbens huvud konstaterade man att det är inte barnen som har sönder mest med utrustning.
MCHK Mälardalen hade ju från början mest cross entusiaster. Crossföraran byter ju plastskydden som andra vanliga byter underkläder.
Mopedtillbehören tar över alltmer idag. Dock var det inte så mycket denna helg. Moped-Kraft från Dalarna hade dock ett rejält stånd med många fina delar. Dock var det dåligt med sådana till Zündapp.
Själv letade jag efte motordelar till min BSA Lightning. Bara för att lägga på lager som man säger. En känd norrman "Kolle"? hade riktigt mycket med begagnade block mm. Kanske man kan tycka att de var i tvivelaktigt skick. Man lär sig vad saker och ting kostar. Det sker den hårda vägen.
Bakpå en buss, där man normalt brukar hänga en scooter, var det tre st Albin båtmotorer. Alla med samma gjutning trots 30 årgångars skillnad. Det enda som ändras är backslaget.
Det är roligt att fotografera dem som står länge och väl och tittar ned i en låda. Efter ett tag åker handen ned och en detalj tas upp, studeras en stund och släpps tillbaka.
Titta här det kan nog vara något, men kanske en någon liten detalj är fel. De som köper gammalt är mycket noggranna, speciellt om man nått en viss ålder och inte alls har bråttom att få sin motor färdig.
Berndt Envall har slutat att köpa delar. Han har mekat färdigt. En glass kan han dock unna sig.
Det finns olika typer av människor. Här är det de som är uppfödda på hamburgare. Förr fanns det många fler. Vi äter nog mer och mer riktig mat, utom på semestern och när ungarna skriker.
I vimlet fastnade denna Stålman i kameran medan mamma och pappa gjorde upp vem som skulle betala. Även en stålman kan bli lite uttråkad.
Stannade till vid Fagerströms bord. Den här grabben, säkert ägare till en äldre amerikanare, dividerade med sambon vem som skulle betala. Till slut tog han upp sin egen plånbok och upptäckte att det fanns pengar. Grabben lekte med sin nyköpta bilderbok.
Envall var skyldig Stig-Åke 25:- för en baklyckta till sin gamla moped. Försökte väl pruta den sista 5-kronan medan paret på föregående bild gjorde upp sinsemellan vem som skulle lägga ut.
Vid pass 10:30 rullade Club 2000 in i Surahammar. Åkte ett varv innan man klämde in sig i äppelparken. Här följer några bilder. Ovan Ford Fairline 1955-56
En Mustang Coupé. Årgång svår att säga då de kom flera år med smärre ändringar. Entusiasterna ser förstås direkt årsmodellen.
Ford Crestline? 500 XL. Den användes av polisen i Amerika dock med en extra stark V8 som kallades police engine. En populär bil hos svenska raggare.
På veteranbilsparkeringen stod en Ford Customline 1951. Den känns igen på att den har bara en bulb i fronten. Ungefär som Studebaker hade.1952 blev det två av den sorten. Då tillverkade man ej vindrutan, på standardbilarna, böjda. Endast plana glas. Därav den delade rutan. Sen var det vindrutetorkare som drevs med vakuum.
En gammal Opel Olympia från kanske 46 eller 47, men troligast en 1939. Det var rejäla bilar. Notera flugspridaren, som var populär i början av 50-talet. En typisk produkt som inte gjorde någon glad. Frågan om den är tillåten att ha idag.
Bland alla MC fångade jag denna BMW med sidovagn samt ovanlig framfjädring.
Denna mycket snygga Motot Guzzi gick ju inte att gå förbi utan att ta en bild av.
En dåtida handikappmoped med Villers 125?. Till Salu. Kanske ägaren blivit bättre. Till verkad av R Nordberg.
Jag tittade på denna och tänkte "Måste komma ihåg märket". Kanske var det en Diamant? Såg dock mest ut som Jawa 125.
En Ariel 1932 Squire i utomordentligt skick.
En närbild på den 4-cylindriga motorn med två vevaxlar. Undrar varför man inte gjorde en V-motor i stället.
En HD med fin patina. Att åka utan framskärm är dock kanske att gå till ytterligheterna.
Den här AJS:en var kompis med den patinerade HD:n. Nästa bild.
Ägaren till HD:n var en trevlig kille som jag pratade med en stund. Vågade dock ej diskutera hans HD utan det blev några ord om kompisens AJS.
En väl iordningjord krigare?
I kassan till museet sitter varje år Lil och Leif.
Till och med kommunen hade skickat ut en man för att köra kopian på Ericssons första bil. Den går utmärkt med sin gräsklipparmotor som driver en oljepump.
Tack för 2007 års Veteranmarknad.
